Nu är det jobbigt!
Huvudvärken från helvetet satt i nästan halva dagen, sen började den släppa. Som tur va!
Något jag fick fundera över var varför jag fortsätter, när en del av mig skriver att sluta.
Det bästa sättet att förklara sitsen jag sitter i är väl att säga att min hjärna har ett eget liv från mig själv.
Hjärnan vill sluta, jag vill fortsätta...
Jag vet att det här jobbiga stadiet kommer att gå över och att jag kommer att må bättre. Men hjärnan gör nog allt i sin makt för att få mig att börja äta. Vilket ändå är bra, det visar bara på att min hjärna har finemang överlevnadsinstinkter. Vilket är ganska coolt, hur våra hjärnor är formade.
Den här fastan har även varit värre än tidigare, men som jag skrev tidigare så är mitt levnadssätt inte optimalt. Speciellt när man har ätit en massa medicin för att må bra. Och nu sista veckan har jag passat på att äta så mycket skräp som möjligt för att "underlätta" att jag inte får äta det under fastan... Det är lätt att vara efterklok. Men det är i alla fall förståeligt varför jag mår så här. Tidigare har jag varit noga med vad jag har ätit innan fastan.
Men man får försöka se det positivist, jag fastar bort allt dåligt ur min kropp och jag lär mig till kommande fastor.
Så ett tips för vattenfasning:
Tänk på vad som äts någon vecka innan man börjar fasta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar