Dag 14.

Hua, nu äter jag igen.
Om jag inte redan bestämt mig innan att jag skulle bryta idag skulle jag banne med gjort det ändå!
Var yr, kunde knappt stå, frös som in i bövelen. Ja, livet var skit!

Men som alltid när man börjar äta så är det nästan som att man ångrar sig. För är det något som är jobbigare än att fasta så är det att bryta den. Man har ont i magen hela tiden och känns typ som man ska få diarré, jag skojjar inte!
Men nu, får jag försöka äta och stå ut. Och drömma om nästa fasta ;)

Dag 13.

Idag har jag tagit mig en riktig funderare. Vad attans i skogen håller jag på med?!
Även fast jag är förespråkare för vattenfasta, och tycker helt klart att det är något nödvändigt så har alla sina mörka stunder. Idag var min mörka dag.

Eftersom jag mådde dåligt igår valde jag att ligga hemma och tycka synd om mig, viket inte är så nedrans smart. För rör man sig inte så får kroppen svårare att köra runt alla gifter som släppts i kroppen som resulterar i att man får ondare. Nu vill ja ändå påpeka att jag valde att tycka synd om mig för att det inte är många dagar kvar, skulle det vara längre tid än någon dag bara skulle jag tvingat mig att ta mig i kragen.

Vilket i sin tur inge gjort den här dagen något bättre. Vilket i sin tur gjort att jag grävt ner mig någon "det är synd om bara mig" bubbla. Inte kul att vara i den.
Jag har nämnt flera gånger att den här fastan har tagit hårdare på mig än de tidigare, och det för att jag inte brytt mig om kosten innan. Det gör att jag just nu mår som sämst, vilket får mig att ifråga sätta varför jag står ut. Rent tekniskt är jag inte i akutbehov av en rensning just nu, men vill ändå få ut allt skit man bunkrar upp med. Så jag gör nog ändå rätt val...Tror jag...

I mina plågor har jag i alla fall kommit fram till 2 saker. För det första borde jag få en medalj för att ha fastat en vecka helt själv. För det andra så kan jag bryta fastan redan imorgon kväll. Rent tekniskt har det gått 2 veckor sen jag sist åt något då.
Jag finner ingen anledning till att stå ut och plåga min kropp med någon mer natt än denna och därför känns det även som ett bra val. Även fast jag önska att jag kunde må bättre och fortsätta.

Men man måste lyssna på kroppen. Jag har ju bara en av den och kommer ha den resten av mitt liv. Så om jag är snäll mot den kanske den är snäll tillbaka ;)

Dag 12.

2 bra dagar måste ju nästan komma med en dålig! Man kan ju inte alltid har det bra ;)
Idag har i alla fall varit en riktigt dålig dag. Började med huvudvärk, har haft ont i magen och det kliar typ över allt!

Eftersom jag måste veta allt med fastan så har jag en teori om vad detta kan tänka sig att vara.
Det är nämligen så att det tar nästan 2 veckor för kroppen att "äta" alla rester som man samlat på sig och efter det börjar det gå på det riktiga skitet (tex ärrvävnad, skit på organen mm). Alltså måste min kropp vara i slutet av rest situationen.
Tänker mig lite som slurpen som kommer på slutet när man fyller ut ett badkar med vatten. Vilken kolossal jämförelse! 

Så är det i alla fall. Men vinnarskalle som man är så är det vara att kämpa på, och räkna ner timmarna. Det är inte så många kvar nu!

Dag 11

Kanske borde börja skriva inläggen lite tidigare än när jag är som tröttast.

Jag idag har jag varit uppe and running hela dagen. Sprungit upp och ner till centrum och inhandlat lite saker, firat en kompis som fick sin examen idag, hjälpt till med lite mat och kollat på när andra ätigt. Och ja, det sistnämnda var värst :)

Nu är det inte alls många dagar kvar tills jag får börja äta sakta men säkert igen, och guuuuuud vad jag längtar. Imorgon bitti är det bara 72 timmar kvar, ingenting ju :)

Dag 10!

En till bra dag, mer sådana behövs nog i allas liv :)

Jag känner väl lite ont här och var då och då, men inget som blir jobbigt direkt. Jag börjar verkligen känna av att snart får jag äta igen.

Så här blir det alltid när man är nära slutet (dvs av fastan) att jag nästan räknar ner varje sekund. Ser nästan fram emot dagen efter bara för att få en dag mindre att fasta. Konstigt, jag vet.

Nu känner jag mig dock trött, har ju varit uppe och hoppat hela dagen, och imorgon är det dag 11 wiiie!

Dag 9.

Idag, till skillnad från igår, så har jag haft as mycket energi. Inte försen nu mot kvällen blev ögonen tyngre.
Det kan vara för att jag får se mat igen ;)

Nu är det nästan bestämt, 2 veckor får vara nog. Så vidare jag inte får någon kick att det ska bli längre igen.
Det betyder att det inte är allt för många dagar kvar!

Dag 8

Idag var en liten down-day. Min sambo, som alltid fastat med mig, har haft extremt ont i bena sista dagarna. Så mycket att det påvärkat hans sömn negativt.
Han har fastat många gånger men aldrig mått såhär. Därför valde han att avbryta idag. Vilket gör att jag för första gången får stå ut helt själv.
Men han gjorde ett bra val, man ska inte plåga sig själv!

I och med detta så var vi och storhandla idag. Och mitt i allt får jag as ont i höften och haltar genom affären. Måste sett underligt ut.
I mitt fall så vet jag varför jag fick så ont. För de senare 2 dagarna har jag slarvat med vattnet. Vilket inte är bra allt. Vattnet behövs för att "skölja" ut alla gifter som släpps. Måste skärpa mig nu!

Men i allt jobbiga kan jag i alla fall känna att det är skönt att få se att mat finns igen! Gud vad jag har saknat att känna lukten av något annat än vatten.

Dock kommer det här antagligen bli jobbigt att stå ut med. Så jag tänkte att jag kanske bara gör en "hel kropps damsugning" på 2 veckor, ist för 3 som jag funderade på. Som sagt var, man ska inte plåga kroppen för mycket...