Dag 14.

Hua, nu äter jag igen.
Om jag inte redan bestämt mig innan att jag skulle bryta idag skulle jag banne med gjort det ändå!
Var yr, kunde knappt stå, frös som in i bövelen. Ja, livet var skit!

Men som alltid när man börjar äta så är det nästan som att man ångrar sig. För är det något som är jobbigare än att fasta så är det att bryta den. Man har ont i magen hela tiden och känns typ som man ska få diarré, jag skojjar inte!
Men nu, får jag försöka äta och stå ut. Och drömma om nästa fasta ;)

Dag 13.

Idag har jag tagit mig en riktig funderare. Vad attans i skogen håller jag på med?!
Även fast jag är förespråkare för vattenfasta, och tycker helt klart att det är något nödvändigt så har alla sina mörka stunder. Idag var min mörka dag.

Eftersom jag mådde dåligt igår valde jag att ligga hemma och tycka synd om mig, viket inte är så nedrans smart. För rör man sig inte så får kroppen svårare att köra runt alla gifter som släppts i kroppen som resulterar i att man får ondare. Nu vill ja ändå påpeka att jag valde att tycka synd om mig för att det inte är många dagar kvar, skulle det vara längre tid än någon dag bara skulle jag tvingat mig att ta mig i kragen.

Vilket i sin tur inge gjort den här dagen något bättre. Vilket i sin tur gjort att jag grävt ner mig någon "det är synd om bara mig" bubbla. Inte kul att vara i den.
Jag har nämnt flera gånger att den här fastan har tagit hårdare på mig än de tidigare, och det för att jag inte brytt mig om kosten innan. Det gör att jag just nu mår som sämst, vilket får mig att ifråga sätta varför jag står ut. Rent tekniskt är jag inte i akutbehov av en rensning just nu, men vill ändå få ut allt skit man bunkrar upp med. Så jag gör nog ändå rätt val...Tror jag...

I mina plågor har jag i alla fall kommit fram till 2 saker. För det första borde jag få en medalj för att ha fastat en vecka helt själv. För det andra så kan jag bryta fastan redan imorgon kväll. Rent tekniskt har det gått 2 veckor sen jag sist åt något då.
Jag finner ingen anledning till att stå ut och plåga min kropp med någon mer natt än denna och därför känns det även som ett bra val. Även fast jag önska att jag kunde må bättre och fortsätta.

Men man måste lyssna på kroppen. Jag har ju bara en av den och kommer ha den resten av mitt liv. Så om jag är snäll mot den kanske den är snäll tillbaka ;)

Dag 12.

2 bra dagar måste ju nästan komma med en dålig! Man kan ju inte alltid har det bra ;)
Idag har i alla fall varit en riktigt dålig dag. Började med huvudvärk, har haft ont i magen och det kliar typ över allt!

Eftersom jag måste veta allt med fastan så har jag en teori om vad detta kan tänka sig att vara.
Det är nämligen så att det tar nästan 2 veckor för kroppen att "äta" alla rester som man samlat på sig och efter det börjar det gå på det riktiga skitet (tex ärrvävnad, skit på organen mm). Alltså måste min kropp vara i slutet av rest situationen.
Tänker mig lite som slurpen som kommer på slutet när man fyller ut ett badkar med vatten. Vilken kolossal jämförelse! 

Så är det i alla fall. Men vinnarskalle som man är så är det vara att kämpa på, och räkna ner timmarna. Det är inte så många kvar nu!

Dag 11

Kanske borde börja skriva inläggen lite tidigare än när jag är som tröttast.

Jag idag har jag varit uppe and running hela dagen. Sprungit upp och ner till centrum och inhandlat lite saker, firat en kompis som fick sin examen idag, hjälpt till med lite mat och kollat på när andra ätigt. Och ja, det sistnämnda var värst :)

Nu är det inte alls många dagar kvar tills jag får börja äta sakta men säkert igen, och guuuuuud vad jag längtar. Imorgon bitti är det bara 72 timmar kvar, ingenting ju :)

Dag 10!

En till bra dag, mer sådana behövs nog i allas liv :)

Jag känner väl lite ont här och var då och då, men inget som blir jobbigt direkt. Jag börjar verkligen känna av att snart får jag äta igen.

Så här blir det alltid när man är nära slutet (dvs av fastan) att jag nästan räknar ner varje sekund. Ser nästan fram emot dagen efter bara för att få en dag mindre att fasta. Konstigt, jag vet.

Nu känner jag mig dock trött, har ju varit uppe och hoppat hela dagen, och imorgon är det dag 11 wiiie!

Dag 9.

Idag, till skillnad från igår, så har jag haft as mycket energi. Inte försen nu mot kvällen blev ögonen tyngre.
Det kan vara för att jag får se mat igen ;)

Nu är det nästan bestämt, 2 veckor får vara nog. Så vidare jag inte får någon kick att det ska bli längre igen.
Det betyder att det inte är allt för många dagar kvar!

Dag 8

Idag var en liten down-day. Min sambo, som alltid fastat med mig, har haft extremt ont i bena sista dagarna. Så mycket att det påvärkat hans sömn negativt.
Han har fastat många gånger men aldrig mått såhär. Därför valde han att avbryta idag. Vilket gör att jag för första gången får stå ut helt själv.
Men han gjorde ett bra val, man ska inte plåga sig själv!

I och med detta så var vi och storhandla idag. Och mitt i allt får jag as ont i höften och haltar genom affären. Måste sett underligt ut.
I mitt fall så vet jag varför jag fick så ont. För de senare 2 dagarna har jag slarvat med vattnet. Vilket inte är bra allt. Vattnet behövs för att "skölja" ut alla gifter som släpps. Måste skärpa mig nu!

Men i allt jobbiga kan jag i alla fall känna att det är skönt att få se att mat finns igen! Gud vad jag har saknat att känna lukten av något annat än vatten.

Dock kommer det här antagligen bli jobbigt att stå ut med. Så jag tänkte att jag kanske bara gör en "hel kropps damsugning" på 2 veckor, ist för 3 som jag funderade på. Som sagt var, man ska inte plåga kroppen för mycket...

Dag 7.

En till helt okej dag som flytigt på... Bra när man känner att man börjar bli lite närmare att få äta igen :)

Dock så rensas mina lungor hej vilt! Och det är inte alltid så superskönt. Det känns typ som att lungorna är små och jag måste ta fler andetag än vad jag brukar.
Och så har jag den här jobbiga "brända fett" smaken, usch försvinn!

Dag 6

Nu börjar dagarna rulla på rätt så bra!
Idag var jag både på yoga och sprang till bussen ;) En liten prommis blev det med.
Något som har varigt jobbigt i dag har varit att jag fortfarande fryser, heeela tiden! Inte kul.. Sen fick jag lite ont i lungorna efter att ha spurtat till bussen... Men inte allt för farligt.

Hjärnan försöker fortfarande hitta dåliga anledningar till att sluta fasta, som typ "men imorgon kommer nu ha lunch i skolan, kanske lite bra att äta med dom andra".. Men det är bara att stå upp, jag vinner över min hjärna varje fasta dag :)

Dock är jag lite lätt trött efter all rörelse hit och dit idag, så tror att det blir en liten tidig sängdags.

Dag 5.

Idag va en sådan där dag som inte känns så nämnvärd. Städat lite, tagit en prommis, druckit en massa vatten.. Börjar dock känna den där "brända fett" smaken när kroppen börjat mumsa på fettet. Det är iof ingen smak av bränt fett, men har ingen bättre förklaring :p

Istället för att babbla på om ingenting tänkte jag passa på att länka till en liten video som jag tycker beskriver fasta rätt så bra.

Varsågod :) 

Dag 4

Jag har hört att många anser att den fjärde dagen är värst, men jag tycker inte allt att denna dag har varigt jobbig. När jag tänker tillbaka på tidigare fastor så tror jag att den tredje dagen är min akilleshäl.

Dock får man inte glömma att allas kroppar är olika och fungerar olika i ett fasta stadium. Jag har ju även haft rätt så lätta fastor hittills. Andra kan nog ha lite jobbigare.
Något som även underlättar är att jag inte går igenom det här själv då jag och min sambo väljer att göra det tillsammans. Det underlättare inte bara för att man går igenom det men någon, utan för att min sambo råkar vara väldigt smart och vet mer än vad jag någonsin kommer att veta om kroppens funktion. Det känns skönt att ha någon som kan förklara saker ibland.

Idag har jag i alla fall varit på färd fram och tillbaka lite över allt, skönt att få tiden att gå lite snabbare under dagarna nu ;) Och nu har vi lite filmkväll. I sådana här lägen blir jag extremt sugen på att äta.. suck...

Dag 3

Efter en mycket jobbig förmiddag så mådde jag rätt så bra. Gick en liten prommis och har sedan kollat på en massa matprogram. På något vis så känns det bättre att i alla fall få se mat när man inte äter :)

Som jag skrev i tidigare inlägg så får man brottas med lite tankar ibland, och idag var verkligen en sådan! Men, det ger mig i alla fall mer motivation. Nu har jag klarat en jobbig dag, så nu är det bara att göra i någon vecka. Som det känns nu så blir det nog en 21 dagars fasta igen, lagom långt. Men man får ju alltid se vad som händer, kommer ju aldrig att sätta min hälsa i fara för att fasta.

Varför plåga sig själv?

Nu är det jobbigt!
Huvudvärken från helvetet satt i nästan halva dagen, sen började den släppa. Som tur va!

Något jag fick fundera över var varför jag fortsätter, när en del av mig skriver att sluta.
Det bästa sättet att förklara sitsen jag sitter i är väl att säga att min hjärna har ett eget liv från mig själv.
Hjärnan vill sluta, jag vill fortsätta...

Jag vet att det här jobbiga stadiet kommer att gå över och att jag kommer att må bättre. Men hjärnan gör nog allt i sin makt för att få mig att börja äta. Vilket ändå är bra, det visar bara på att min hjärna har finemang överlevnadsinstinkter. Vilket är ganska coolt, hur våra hjärnor är formade.

Den här fastan har även varit värre än tidigare, men som jag skrev tidigare så är mitt levnadssätt inte optimalt. Speciellt när man har ätit en massa medicin för att må bra. Och nu sista veckan har jag passat på att äta så mycket skräp som möjligt för att "underlätta" att jag inte får äta det under fastan... Det är lätt att vara efterklok. Men det är i alla fall förståeligt varför jag mår så här. Tidigare har jag varit noga med vad jag har ätit innan fastan.

Men man får försöka se det positivist, jag fastar bort allt dåligt ur min kropp och jag lär mig till kommande fastor.

Så ett tips för vattenfasning:
Tänk på vad som äts någon vecka innan man börjar fasta.

Dag 2

Skrivet dagen efter.

Igår var hela dagen helt otroligt bra. Gick upp innan väckarklockan ringde (kl 7) och gick till skolan. Var där och kom hem. Tog en liten power nap. Hade en massa energi och tvättade utan problem. Allt var super bra bara!

Tills halv 10, och sista tvätten skulle upp. Då fick jag äta upp min högfärd med råga. Huvudväken från helvetet kom. Efter ett tag gav jag upp att försöka göra något och gick och la mig på spikmattan (aka spikis) och min vetekudde (aka rosis, den är nämligen rosa). Blev lite bättre och jag kunde somna. Men natten var inte kul alls...

I sådanna stunder undrar man nästan varför man gör så här, men det kan nog vara för att jag tydligen haft bra fastor innan... Nu får man äta upp sin dåliga livstil.

Dag 1

Första dagen... är det alltid så här jobbigt? :p
För varje vattenfasta så kommer man bara ihåg det enkla slutet, inte den hemska början!

Kroppen kommer ju i 1-3 dagar leva på musklerna, och psyket kommer att ställas om att inte äta. En mycket jobbig period ska man veta.

Något som lugnar mig är att jag vet att det går över. Och att det finns ett syfte med vad jag gör. Att må bra!
Det är ju bra att kroppen endå har dessa egenskapar, det får man inte glöma :)

Nu var det dags igen!

Semeldagen var igår, och idag började Jesus vandra runt i öknen i 40 dagar.
Det är därför påst är 40 dagar efter semeldagen, och varför kristna fastar under denna period.

Nu är jag inte kristen, eller religös på något vis. Men jag tror alltid på mitt vatten ;) Jag har i många år modifierat min diet under den kristna fastan, och förra året valde jag att vattenfasta den näst sista veckan innan påsk för första gången.

Nu, med lite mer erfarenhet av vattenfasta efter min 21 dagars kur i sommras så har jag bestämt mig för en längre fasta denna period. Jag känner även att jag har utsatt min kropp för mycket skit sen förra fastan så en rensning skulle sitta fint :)

Hur lång den här fastan blir har jag faktiskt inte bestämt, men över 2 veckor blir det. Troligen 3 veckor men tiden får avgöra. Eftersom jag pluggar så får jag avgöra om fastan inte drabbar studierna för då får jag avbryta.

Så, nu är det bara att köra!